Nu är det mer än två år sedan jag pratade med dig senast. Vi har blivit husägare. Under de här två åren har det varit så många tillfällen där jag önskat att jag kunde ringa dig och prata om tekniska nörderier. Hur fungerar egentligen fjärrvärme? Hur räknar man på effekten av vedeldning i korrelation med andra värmekällor? Hur kan BMW iX3 ha fått så lång räckvidd? Och allt annat däremellan – sådant som du och jag alltid kunde prata om, men som andra kanske tycker är lite för nördigt.
Tomheten i att aldrig längre ha mail från dig i min inkorg. Du som alltid hittade artiklar eller videor som beskrev tekniken eller matematiken bakom det vi just diskuterat.
Önskar att vi hade fått ha dig längre i våra liv. Vår dotter har blivit så stor. Det gör ont att veta att hon idag säkerligen skulle vilja ge dig en kram – och att aldrig få se den där minen du fick, obekväm men samtidigt nöjd. Samma min som när vi systerbarn kramade dig.
Den relation som du och jag hade kommer aldrig kunna ersättas, och det är inte heller något jag vill. Den var unik och jag värdesätter den så.
Jag saknar dig.